Rökelsestickor HARI DARSHAN HEXA Vår Fru av berget Karmel – Jungfru Maria av berget Karmel 20 st

Jungfru Maria av berget Karmel
(Skapularets Jungfru Maria)
Bergskedjan Karmel i det heliga landet skiljer Galileen från Samarien.
I dag kallas den Jebel Mar Elias. Den högsta punkten ligger
552 meter över havet. På den yttersta bergsudden, där en klippvägg stupar
lodrätt ner i havet, står karmeliternas kloster. Där finns en praktfull
marmorkyrka, helgad åt Jungfru Maria.
I bergskedjan finns många grottor som bara kan nås via smala
stigar. I en av dessa grottor levde profeten Elia. Här slog sig
också de första kristna eremiterna ner. Omkring år 1156 bosatte sig
Berthold av Kalabrien i detta område tillsammans med sina följeslagare. Ursprungligen var de
soldater och kämpade i det andra korståget. Men de lade ner sina vapen
och bildade en religiös gemenskap som med tiden utvecklades till
karmelitorden. De var andliga söner till profeten
Elia och kallades den saliga Jungfru Marias bröder av berget Karmel.
De levde som eremiter i enskilda celler, där de ägnade sig åt bön
och arbete. De vördade särskilt Jungfru Maria. Omkring år 1208 skrev patriarken
av Jerusalem, den helige Albert, en regel åt priorn Brocardus som
föreskrev att munkarna skulle leva i fattigdom, ensamhet och tystnad, avstå från
kött, fasta och utföra kroppsarbete. Under 1100-talet
angreps karmeliterna av muslimska saracener. Några
av karmeliterna flydde till olika delar av Europa – Cypern, Sicilien,
Frankrike och England – och på så sätt spreds karmelitorden.
I England blev den helige Simon Stock föreståndare för denna orden.
Enligt traditionen uppenbarade sig Jungfru Maria av berget Karmel för honom i Cambridge den 16 juli 1251,
hon som han alltid tog sin tillflykt till. Hon var omgiven av en skara
änglar och räckte honom leende ett brunt skapular. Hon sade
till honom:
”Ta emot, min käre son, detta skapular som ett kännetecken för din
orden och mitt brödraskap, för dig och för alla karmeliter som
ett särskilt tecken på nåd; den som dör med det på sig ska inte drabbas av
den eviga elden. Det är ett tecken på frälsning, ett skydd
i faror, en garanti för frid och det eviga förbundet.”